Känslor Tankar Funderingar Livet
Är jag lindad runt hans finger?
Eller är jag bara urbota korkad?
Pratade med playern igår kväll.
Och han har förklaringar till precis allt. Allt!
Och från att vara sur och ställa obekväma frågor finner jag mig att mjukna och bli snäll och rar. Är man en mes eller vad? Vem vet, vem vet?
Det går inte att stoppa tänkandet och analyserandet. Det är väl så vi kvinnor är? För inte är det väl bara jag som är sån här?
Jag fick aldrig komma hem till honom, det var den ena efter den andra förklaringen om varför hela tiden. Men hon blev bjuden till hans hem. Hon var välkommen dit men inte jag. Hon fick sova i hans säng. Och det trots hans ord om att jag var den han ville vara med. Vad var det för lögner han sade till mig innan, under och efter?
Vad är det som får honom att tro att hans ärlighet NU förändrar det som hände DÅ? Hur kan han förvänta sig att jag ska acceptera och låta det gå obemärkt förbi?
Jag hade min magkänsla hela tiden som sade att något var fel. Och när jag ställde frågor om det känslan sade mig blev han arg. Han blev arg och sade att jag överdrev, att jag hade fel. Han fick mig att känna mig dum och elak som kunde tro något sådant om honom. Han fick mig att svälja känslan och acceptera att det var jag som var fel, det var jag som var dum. Men nu vet jag. Det var inte jag som var dum eller fel. Min känsla var rätt. Och jag försöker förstå hur han hade mage att få mig att känna mig så fel, och hur han kunde bli arg på mig när jag hade rätt?
Han var medveten hela tiden och gjorde val.
Jag var omedveten och kunde inte göra de val som skulle ha gjorts om jag vetat sanningen. Hade jag lyssnat på min egna känsla och följt den hade jag inte behövt fundera över detta nu. Men det blir en läxa att ta med sig till framtiden.
Trots att jag anat.
Kan jag ändå inte låta bli att känna mig besviken, lurad, ovärdig, ledsen och liten.
Det ligger på bordet nu.
Och detta är bara en bekännelse.
Vilka fler finns det? För jag vet att det finns fler.
Det har min känsla alltid sagt.
Vad är det som gör att en person kan försöka skylla på att dennes bagage är tungt och gör den rädd? Min åsikt är att oavsett vad du har med dig i bagaget kan du aldrig skylla på detta. Det rättfärdigar inte att du för andra bakom ljuset och inte heller att du svänger dig med lögner.
Älska. Glömma. Och förlåta.
Det är så de säger att man skall göra.
Men jag kan inte.
Äger inte den mentala styrkan att stryka ett streck över det förflutna.
Det må göra mig till en sämre människa men det är så det är.
Jag tänker på vad du sade till henne.
Och vad du sade till mig någon minut senare.
Jag tänker på vad ni gjorde tillsammans.
Och vad du senare gjorde med mig.
Jag kan inte förlåta.
Jag kan skriva hur mycket jag vill om händelser, tankar och känslor runt om och över playern. Kontentan av hela historien skapar ändå ett nej inom mig. Hur mycket jag än försöker att lura mig själv eller mina egentliga känslor så går det inte.
Jag vill vara den enda.
Den någon vill vara med för att jag är speciell och ovärderlig i dennes ögon. Jag vill att någon ger mig ärlighet och öppenhet. Jag vill bygga en historia som vi båda är medvetna om. Och inte en historia där en av partnerna skriver en egen vid sidan om i största hemlighet. Jag vill älska någon gränslöst, hämningslöst. Där inga tvivel existerar.
Ska det vara så fel och svårt?
När jag ändå känner mig lite uppretad kan jag dra min konversation med exet tidigare idag.
So are you taking the kids today or what?
Nej, varför i helvete skulle jag det!
Yeah why not?
Are you home and not working then i dont see why you cant take them.
Fuck off!
Yeah, same to you, and dont worry about dropping them off here next sunday either.
Jo, men det kommer jag.
Wont be here next sunday so you can Fuck off.
Vi har bestämt så här och då kan du inte bara ändra hur du vill.
We change mondays because you worked weekends. Now you dont work weekends so why should you get a whole weekend free and not me. Im not taking them every sunday when you are taking them mondays, forget about it.
Du ger mig skit och bitchar hela tiden över allt du inte har en jävla aning om. Jag har jobbat alla dagar förutom onsdagen den här veckan! Och om mitt schema är så att jag skulle ha en ledig dag på helgen är det inget du ska tjafsa om.
BULLSHIT you dont work weekends. Have not done for a while. Im not gonna cut my weekend short if you dont take them on sundays.
Alltså kan du sluta. Sök hjälp för dina fantasier. Jag befinner mig på jobbet nu. Men inte i din påhittade verklighet. Läskigt.
Verkar denna konversation normal!?
NEJ.
Jag vet att jag må låta riktigt ful och otrevlig som slänger mig med ord som fuck off! Men det är inte första gången han tjafsat om detta. Jag vet mycket väl vad hans problem är. Hans problem är att jag har lediga dagar och det går inte för sig. För om jag har en ledig dag får jag tid att göra något. Som att träffa nån karl.
Exet är arbetslös. Och när han blev det bestämde vi att han tar barnen på söndagseftermiddagar för att de då slipper kliva upp i ottan för att lämnas till dagis. Och för att jag då kan börja mitt arbete 06.30. Vilket jag inte kan om jag har barnen för dagis öppnar inte förns 06.30.
Och eftersom jag arbetar varannan helg, då jag inte har barnen lämnar han dom till mig på måndagar. Rätt så enkel logik faktiskt. Men nu retar han upp sig. Jag bestämmer inte mitt schema själv. Det enda jag har något att säga till om är att det är dagtid den veckan jag har barnen och ledig helg. Då jag inte har barnen arbetar jag kvällstid och arbetar helgen. Men den senaste månaden har jag blivit schemalagd att arbeta fullt under veckorna och har då haft ett par lediga helger. Eller så har jag t ex onsdagen ledig och kanske söndagen. Eller ledig torsdagen och ledig lördag. Det är lite olika hur som helst. Bara att tacka och ta emot de tider man får.
Men han är arg för att jag haft lediga dagar.
Och säger då att jag inte jobbar helger längre. Men det gör jag. Då jag är schemalagd att göra så.
Näe, alltså. Jag blir så trött på allt.
Men det kanske är jag som är dum i huvudet och inte kan tänka som en vettig människa.
Jag arbetade dagtid under hela helgen.
Vilket gav en chans att ses. Jag och playern alltså.
Han kom i fredags och åkte hem imorse. Han fick alltså underhålla sig själv under lördagen då jag var på arbetet. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tro om det hela?
Vi begav oss ut och åt på fredagkvällen.
Fastnade sedan i soffan med kaffe och tv:n som sällskap och pratade. Och det var det där pratet som ställde till det. För jag ställde frågor. Jag ville veta den sanna historien om han och hans ”vän”. Jag har sett dolda kryptiska meddelanden på deras bloggar och anat att det varit något. Han har hela tiden sagt att dom bara är vänner jadda jadda. Men hennes reaktion på diverse saker har fått mig att tro att där har varit mer.
I vilket fall så fick jag veta att de varit sms, mail och telefonvänner under en lång tid. Jag har inget emot att man har vänner men magkänslan sa alltid till mig att det var mer än just vänner. Och han talade om att dom hade träffats. Och eftersom hon är ifrån en annan stad än honom så frågade jag såklart vad de gjorde och vart sov hon då? Dom hade varit på konsert och hon hade sovit hos honom.
Från att han känt jamen okej jag vill att du sitter nära mig gick jag till att vilja stoppa en stor fet hand rakt upp i ansiktet på honom. Och detta var för mindre än ett år sedan. Under vår tid. Under den tid vi sågs. Han har då under deras helg tillsammans ljugit till mig om vad han gjort, kanske till och med att han sade nej till en träff med mig och skyllde på något annat? Inte fan vet jag! Det blev bara för mycket.
Det övergår nästan mitt förstånd!? Han sade att hon praktiskt taget hade stått där med två biljetter och han hade inte kunnat säga nej. Men att ljuga för mig och bedra mig var helt okej!!!!
Nu blir jag riktigt förbannad när jag skriver det här!
Och så sitter han och säger att han talar om detta nu för att han vill vara ärlig mot mig.
Han ville inte säga något förut för han visste hur jag skulle reagera. TRO FAN DET.
Det är hela paketet.
Det är alla lögner. Det är allt smussel. Alla hemligheter. Allt är bara en svart sörja och jag tror inte att jag kan se han på mitt oskuldsfulla sätt jag en gång i tiden hade. Även om han försöker att göra allt rätt NU, så försvinner inte mitt minne. Dra ett streck och fortsätt gå framåt. Man kan ge människor chanser. Så sägs det i vilket fall. Men jag tror inte att jag kan ge fler chanser.
Jag är inte en svartsjuk person. Men finns där små hintar och en känsla som säger att något inte stämmer, så ställer man självklart frågor. Och jag känner att när jag ser ett sett sånt där litet korn av något som inte riktigt stämmer så får jag en orolig känsla i magen. Tilliten finns inte där för honom längre. Jag kan inte tro på det han säger, jag kan inte tro på den han är. Även om den där hinten jag tycker mig se kanske inte stämmer så vet jag inte vad ska tro.
Och kan man inte känna tillit så är det kört.
Kört.
Kört.
Jag är så otroligt korkad.
Jag gick emot min egna känsla igår och följde med på festen.
Och hade rätt skoj faktiskt.
Men jag blir så fruktansvärt nervös och känner mig så malplacerad ute bland människor. Orolig och hela tiden det där tänket; tittar någon på mig? tycker dom att jag är fel? hjälp vad sa jag nu?
Playern har jag pratat i telefon med de två senaste kvällarna. Om allt och inget speciellt. Försöker vakta mina ord hela tiden. Han säger känslosaker och jag försöker hålla mig ifrån allt sånt. Vill inte inge falskt hopp och det vet han om.
Idag fick jag min efterlängtade sovmorgon.
Resterande dagen får det bli något så roligt som att städa.
Ibland saknar jag mina gamla vänner. Men det är bara en flyktig tanke ifrån förr om hur roligt vi kunde ha det. Och eftersom jag är i en såndär period spara ut håret så mindes jag tiden då jag kallades för Teletubbies av dom. För jag hade alltid mitt hår i en knut på huvudet. Gillar egentligen kort hår bättre men det krävs så mycket tid att ordna till frisyren så nu kör jag på latspåret istället.
Moi= Teletubbie
Vet inte riktigt vad jag ska säga, eller skriva?
Playern sms:ade vid lunchtid om att jag är den han vill leva resten av sitt liv med.
!
Och jag har inte kunnat svara, för jag vet inte vad jag ska svara?
Nu när jag kom hem kikade jag in på hans blogg. Och där skriver han Ä-ordet.
!
Ja, jag blir lite rädd.
Och ställd.
För så som han har beteet sig den senaste månaden är så tvärtemot den han brukade vara. Han sade aldrig att han var förälskad i mig eller kär. Utan jag var ett tycka om. Men nu helt plötsligt är jag THE ONE!? Han svängde runt på en femöring men jag vet inte om jag kan det.
Känner mig inte alls tipp topp.
Och det känns som att det har suttit i ett längre tag nu. Men vad minns jag? Dagarna bara går.
Tog en varm dusch nyss och blev alldelles gråtmild.
Menlös.
Vad har jag här att göra?
Det är ”fest” med jobbet om nån dag.
Orkar jag gå? Orkar jag umgås?
Ska jag?
Ska jag inte?
Varför är jag blå?
Om han bara visste hur det stör mig.
Bespara mig din update!
1. ”…Gissar att det serveras öl….”
2. ”…Massor med snutta flaska nu…”
3. ”…Usch nu börjar jag bli full…”
Det irriterar mig.
Det stör mig.
Och självklart kommer även han att få veta det.
Är det något slags test!?
För att se hur jag reagerar?
