Eftersom jag är ledig imorgon erbjöd jag mig att hämta barn från dagis och se till att dottern kom iväg till kalaset hon är bjuden på. (pappavecka)

På det sättet skulle exet slippa ta ledigt ifrån sitt jobb.
Men jag fick bara höra: Why bother!

Så, nehe.
Skiter i det då. Tänk att vad man än gör så är det alltid fel.
Försökte bara vara hjälpsam.

Och apropå playern.
Aj aj aj
Tankar har smygit sig på.
Vill jag verkligen träffa han?
Jag vet innerst inne att den sanna känslan och förtroendet för honom aldrig kommer att återgå till det jag kände en gång i tiden. Dessutom är han inte den rätta för mig. Han har inte det jag uppskattar hos en man.

Han är skabbig. Och med det menar jag att han bryr sig inte nämnvärt om kläderna han bär. Han dyker upp med flera dagar gammalt skäggstubb. (fan ansträng dig) Han borstar inte tänderna. Han har dålig andedräkt. Och när jag försöker: vill du ha ett tuggummi… säger han NEJ. Alltså, jag är känslig. Det bara måste vara en fräsch andedräkt för att jag ska klara av att kyssa någon. Han pratar inte. Inte om de rätta sakerna ivarje fall. Och som vanligt får jag sms om: vill du ha sex?

Fan! Det är osexigt.
Jag blir bara. NÄE.
Så den där dejten nästa vecka vette sjutton hur jag ska göra.
Velar. Ska jag? Ska jag inte?

Kanske bara borde.
För att se vad som känns. Upplevs.
Om inte för en (kanske) rolig stund. Jag menar. Grönan!
Jag och karuseller…. =)